Skriver något, bara för att...

Fan längesen jag skrev något, har väl varit upptagen... inte haft så mycket att tänka på eller att skriva om.

Well well...
Det är ruggigt tråkigt att jobba, lite roligare nu dock när det ska börja lite flickor på bygget också, även om de flesta inte ens kommer vara i våra lokaler... nu när jag tänker på det så lär det ju inte bli någon större skillnad mot hur det är nu... fan ovärt. Kanske dags att byta jobb snart, eller att sluta och göra något vettigt för sig själv... hur hamnade jag här egentligen?

Var det bara jag som i min tidiga ungdom som blickade framåt och satte mål som kanske var lite för långsiktiga?
Jag kommer ihåg att när jag var 16 så tänkte jag att när jag var 20 att jag skulle ha en viss klädstil å skulle ha flyttat hemifrån för länge sedan, eventuellt plugga, kanske hitta någon fin flicka att dela allting med och helt enkelt bara ha allt nödvändigt färdigt så att jag bara kan sikta på framgång. Nu är jag fan snart 21 och känner mig likadan som när jag var 16, bor på samma ställe, klär mig likadant och letar inte efter någon stor kärlek heller... så, i 4 år så har jag gjort vad som känns som ingenting... värt...
Det kan kännas ibland att jag har missat mina prime years att göra saker, se saker och liknande, men så kommer jag ju på igen då att jag är ju faktiskt fortfarande rättså ung, jag har fortfarande möjligheter att kunna åka utomlands helt själv och upptäcka världen, sen tänker man på de dagliga ansvar man har och inser att man kommer nog bli fast i arbetarklassen i ett par år till...
När slutar man vara ung? När slutar man se sig själv som ung?
Jag är riktigt rädd för att vakna en dag och känna mig vuxen och inse att jag har missat dom där stora erfarenheterna som man bara upplever när man är ung.

Att turista utomlands som ung är definitivt inte samma sak som att turista som vuxen... får inte, KAN inte missa en sån sak, som ändå de flesta hinner med under ungdomen.

Ibland önskar jag att jag vore 16 igen.